Vägmarkeringar visar vägen i trafiken
Ibland när man är ute och kör bil kan man verkligen fråga sig var folk fått sina körkort från. De kör över heldragna linjer, förbi stoppskyltar och i fel fil. Du frågar dig om de fick körkortet i ett cornflakespaket snarare än från Transportmyndigheten. Samtidigt blir du omkörd av en bilist i högra filen.
Du hytter med näven och ropar några väl valda ord som det är omöjligt för den andra föraren att höra ändå. Om du tycker att det här är anarki i trafiken, föreställ dig då hur det hade sett ut utan några vägmarkeringar.
Fast, det går också att vända på resonemanget. Det kanske är med anledning av vägmarkeringarna som trafikanarkin framstår som den gör. Hade det inte funnits några vägmarkeringar, det vill säga streckade linjer som visar var vägens mitt eller vägrenen finns, så hade du heller inte vetat vilka regler som dina medtrafikanter bröt mot.
Hur mycket litar du på medtrafikanterna?
Det är faktiskt en ganska intressant tanke. Tänk dig att du skulle besöka ett stort varuhus. Typ Mall of Scandinavia i Solna eller Nordstan i Göteborg. På parkeringsplatsen finns inga parkeringsrutor alls uppmålade.
Det är trots allt en spännande tanke hur alla bilister hade löst problemet. Hade folk parkerat kors och tvärs, hur som helst? Eller hade alla bilförare på något sätt gått samman i en slags kollektiv överenskommelse om att “nu reder vi ut det här själva”?
Vi får nog aldrig svar på den frågan. De som har hand om vägar och parkeringsplatser vill gärna ta det säkra före det osäkra. De har säkert varit inne på svevia.se/vagmarkering och läst om vilka fördelar det finns med att faktiskt exempelvis måla upp vägmarkeringar på vägar och parkeringsytor. Så mycket litar vi nog inte på våra medtrafikanter att vi klarar oss utan dem. Åtminstone inte än.
